Det var något av det coolaste jag gjort i mitt liv. Jag var jättenervös innan och hade svårt att sova på natten. Vaknade tidigt på den stora dagen. var nervös ända tills vi kom fram. Vi fick fylla i lite papper om att vi var friska och sedan fick vi en dosa som pep när det var vår tur att göra oss i ordning. Jag hade beställt kameraman så hon informerade mig om hur det skulle gå till med det och sedan kom han jag skulle hoppa med. Fick information om hur hoppet skulle gå till och jag kunde verkligen känna hur nervös jag var över mitt livs hopp. Vi gick till planet, hoppade in och det lyfte. Nu fanns det verkligen ingen återvändo. Peter som han hette som jag hoppade var jättebra! Han pratade lugnande och fick mig att tänka på så många andra saker än själva hoppet. När vi kom upp i luften en bit så visade han sin mätare som visade hur högt upp vi var. Dörren sköts upp och det var några singlar som hoppade först. Sedan föll Jacop och hans hoppare ut. Då var det min tur, shit vad coolt det kändes just då! Vi kröp fram och satte oss på kanten av flygplanet och jag tittade upp mot kameramannen och sedan mot solen och log. Plötsligt så faller vi. Den första känslan är svår att beskriva men det är i stil med att man inte riktigt finner var man är, man faller fort och magen känns de första sekunderna. Jag tror att jag hinner tänka att detta är som en berg och dalbana. Jag öppnar munnen och försöker ta ett djupt andetag men inser lika fort att det inte går så jag stänger munnen och andas genom näsan istället. Det är nu det coola kommer, jag faller men det känns inte som det. Jag kan se hela världen under mig och där är kameramannen som tar kort och visar olika poser jag kan göra. Jag skriker! Jag skriker ut allt som känns inom mig. Fy fan vad coolt att jag gör detta! Efter en kort stund släpper vi ut skärmen och börjar segla, först är det lite obehagligt men sedan känns det härligt. Det är kallt i luften men skönt! Man ser allt under sig. Jag får styra min egen skärm och tycker det är häftigt men samtidigt lite killande i magen.
Vi landar så småningom på marken och jag är lycklig! Jag klarade något jag aldrig trodde jag skulle! Och nu i efterhand kan jag säga att det ända som var lite obehagligt det var de tio sekunder efter att vi fallit ur planet. Efter det var känslan underbar och jag uppmanar alla att våga hoppa för det var en otrolig upplevelse! Vi har tankar om att göra det nästa år också. ;)
