När självförtroendet sviker

Jag tror att alla någon gång har det riktigt skit dåligt. Man är deppig, allt är fel och allt känns så fel.
Jag hade en sådan dag igår.
Jag var glad, det var jag verkligen. Åkte till Västerås med kompisar för att hitta lite nya kläder och få känna mig fin när jag går ut en kväll eller så. Med hjälp så hittade jag jättefina kläder och jag gillade allt jag köpte. Men törnarna växte lite då och då, och jag tror att den vassaste udden var när jag inte kunde få på mig ett par svarta byxor som jag egentligen verkligen ville ha. Det kanske låter jättelöjligt att jag inte heller ville ta en storlek större, men dessa byxor är precis samma storlek på den modell som jag har hundra andra färger av så varför skulle jag vilja gå upp en storlek? Nej, det ville jag inte. Efter det så kände jag nästan att jag ville åka hem och bara gråta. Men jag gjorde inte det utan tog mig samman och fortsatte och hittade andra fina saker.
Allt var lugnt när jag kom hem. Jag och Jocke gjorde hemmalagad pizza och det blev kalasgott och gott vin till det också. Jag hade tänkt att jag skulle gå ut senare på kvällen och möta upp några kompisar så jag klädde mig i nya kläder och sminkade mig på nytt och när jag tittar i spegeln så började jag gråta. Vad som egentligen störde mig vet jag inte men jag kände mig så otroligt obekväm och ledsen. Och jag erkände för mig själv att jag kanske inte känner mig så bra just nu. Jag har ju tänkt på det ett litet tag men det har inte varit något som stört mig så mycket, men nu tog det vid.
Så just nu känner jag mig inte alls sådär fin som jag faktiskt annars gör. Mitt självförtroende sviktar och ibland känner jag att gråten är så nära.
Jag är verkligen inte på humör för några roliga kroppsskämt för det gör mig bara sur och ledsen. På allt så har jag sovit dåligt i flera nätter också och inatt vaknade jag sju gånger. Kanske är det med och påverkar min sinnesstämning just nu, vad vet jag. Men jag ska försöka ta mig samman igen så småningom. Det som är så jobbigt med mig när jag känner såhär är att jag jämför mig med alla. Det är ju något man inte borde göra, men jag gör det och det är det nog många som gör. Jag ser allt fint på alla andra och önskade att jag också hade lite av det där. Jag skriver inte för att jag vill ha peppiga ord eller för att någon ska skriva hur bra jag är egentligen. Det bara är så jag känner just nu. Jag vet att fler vet att de också känt såhär någon gång, och just nu så är det jag. Men jag ska allt "snap out of it" så ha bara lite tålamod med mig så kommer jag igen!